Historia

Sidan är under bearbetning!!!

Föreningens historia i korthet:
1920-1930-talet
1940-1950-talet
1960-1970-talet
1980-1990-talet
2000-2010-talet

En resume av förbundets historia:
https://akkanblog.wordpress.com/2017/03/15/forbundets-historia/

Kvinnliga Akademiker i Helsingfors – äldst av de kvinnliga akademikernas
föreningar  

1. Enspråkig eller tvåspråkig?
https://akkanblog.wordpress.com/2017/11/28/1-ensprakig-eller-tvasprakig

2. Medlemsantalet
När Kvinnliga Akademiker i Helsingfors grundades anslöt sig 103 medlemmar och
redan i slutet av samma år steg antalet till 127. På 1960-talet var KVAH som störst,
medlemmarna var 179 år 1965. Då var KVAH den näststörsta i förbundet efter
Helsingin Akateemiset Naiset. I början av 1970-talet hade Turun Akateemiset Naiset
blivit näststörst med sina 222 medlemmar. År 2012 hörde KVAH med sina 123
medlemmar till de tre största föreningarna i förbundet.  År 2017 var medlemsantalet dryga 130.

3. Ordförande och sekreterare
https://akkanblog.wordpress.com/2017/11/28/311/

4. Allmänbildande sammankomster, intressanta exkursioner och besök
https://akkanblog.wordpress.com/2017/11/28/319

5. Internationellt  samarbete
Kopplingen till det internationella akademiska förbundet har förblivit en del av
föreningens verksamhet. Under olympiaåret 1952 tog föreningen emot professor
Karin Kock. Hon var den första kvinna som utnämnts till professor i
ekonomivetenskap i Sverige (1930). Hon var också den första kvinna som suttit i den
svenska regeringen. Samma år tog man emot gäster från bl.a. Indien, Indonesien
och Egypten. Under föredragskvällar hörde de båda föreningarna i Helsingfors om
kvinnornas situation i de här länderna. För gästerna ordnades också friare program
med bjudningar och sightseeing. Internationella teman har funnits på programmet
genom åren.
IFUW Conference 1992 hölls på Stanford University i Palo Alto, Kalifornien. Där
presenterades THE ALASKA – FINLAND LINK. Då var förbundets CIR Tua-Lill
Enkvist från KVAH, vars ordförande hon var 1995-2000. Projektet presenteras så
här: Topic: Native Women’s Issues, with particular focus on equality, health,
education, possible environmental concerns. In Alaska this means Eskimo and Indian
women, in Finland Samis (Lapps). Tua-Lill Enkvist redogjorde i föreningen för
projektet, som förenade akademiska kvinnor i Alaska och i Finland.
Det nordiska nätverket KANN (Kvinnliga akademikers nordiska nätverk) har varit en
naturlig samarbetspartner.  Gun Ahlfors deltog i mötet i Bergen 2010.  Gun Ahlfors,
Maj-Britt Grönholm och Kristina Virkola besökte 2011 vår systerförening i Stockholm,
vilket bl.a. i en exkursion för våra medlemmar och en stående inbjudan till olika
evenemang för medlemmarna.  Siv Dahlin Jansson, v.ordf. i föreningen och i
förbundet, deltog vid UWE-konferensen i KANN-mötet.
Vid UWE:s konferens i Helsingfors sommaren 2012 ansvarade Gun Ahlfors och
Kristina Virkola från föreningens sida för en work shop om tidsbegränsade och
projektbaserade jobb, s.k. snuttjobb.
År 2013 deltog vår medlem och förbundets ordförande Helena Ranta i FN:s årliga
CSW-konferens, som koncentrerade sig på våld mot kvinnor.

6. Nationellt samarbete
De två föreningarna för kvinnliga akademiker i Helsingfors hade ända fram till 1950
talet som vana att hålla åtminstone ett gemensamt möte per år. Ungefär ett år efter
det att föreningarna grundats, i november 1928, ordnades en gemensam fest till ära
för Emma Irene Åström. Inbjudna var också unga studerande, för vilka man ville
presentera de akademiska kvinnornas föreningsverksamhet. Då Kvinnliga
akademiker i Helsingfors fyllde 50 år 1987 hyllades Carin Rosenius, de akademiska
kvinnornas moder. Ett gemensamt möte för föreningarna hölls även då föreningarna
fyllde 80 år med ett litet skådespel. Emma Irene Åström (1847-1934), Finlands första
kvinnliga filosofiemagister, kom med sin tids hälsningar till föreningarna och fick ett
gott mottagande. Skådespelaren Katja Kiuru gestaltade Emma Irene Åström också
vid förbundets 80-årsfest samma år.
Under åren 2010- har styrelsemedlemmar då och då deltagit i Vantaan Akateemiset
Naisets lunchmöten och aktivt samarbetat inför förbundets årsmöten och inom det
nordiska nätverket KANN.
Våra styrelsemedlemmar har under 2010-talet på många sätt stött förbundet i dess
arbete, Siv Dahlin Jansson som viceordförande, Inger Wirén som medlem av
framtids- och stadgeutskottet, Gun Ahlfors med uppdateringen av medlemsregistret,
Marianne von Knorring och Kristina Virkola med ”Att läsa tillsammans”.  Flera
medlemmar har deltagit i årsmöten, konferenser och seminarier.

7. Klubbverksamhet
Klubbverksamheten inom Kvinnliga akademiker i Helsingfors har inte varit
omfattande. På 1930-talet fungerade en engelsk studiecirkel med en infödd brittiska
som övade uttalet och med egna förmågor som lärde ut språket.  En klubb som
diskuterade sociala och politiska frågor kom fram till att klasserna är för stora i
skolorna, att det finns för mångahanda kurser och att examensplugget dominerar.
Dessutom konstaterar man ”allmän brist på ansvar och plikt i hemmen”.   Inget nytt
under solen!
Under kriget ordnade KVAH kurser i Första hjälpen, där också utomstående togs
med. Kurserna leddes av de många läkarna bland medlemmarna.
År 2010 startade en litteraturcirkel, där man diskuterar en bok som väljs gemensamt.
En gång per månad samlas en skara ivriga läsare hemma hos någon av
medlemmarna och  diskuterar månadens bok och de frågor den väcker.  Starka
läsupplevelser har varit t.ex. Susan Abulhawas ”Morgon i Jenin”, David Grossmans
På flykt från ett sorgebud”, Göran Rosenbergs ”Ett kort uppehåll på vägen från
Auschwitz”, Ann Heberleins ”En liten bok om ondska” och Amos Oz ”Hur man botar
en fanatiker” samt Tomas Tranströmers dikter och Sofi Oksanens ”Utrensning”
(Puhdistus).

8. Stipendier
Kvinnliga Akademiker i Helsingfors har liksom de övriga föreningarna erbjudit sina
medlemmar möjlighet att få stipendier. I synnerhet under de första verksamhetsåren
då det var kämpigt för kvinnor att göra en akademisk karriär, gav de internationella
stipendierna möjligheter till forskning utomlands.
En av föreningens medlemmar, doktor Hilma Granqvist, fick redan 1928 ett
stipendium som gav henne möjligheten att utföra fältarbete under ett års tid i
Palestina, vilket hjälpte henne i arbetet med hennes doktorsavhandling. Den stora
svårigheten för kvinnor att gå framåt i den akademiska världen belyses av att hennes
forskning enligt de sakkunniga vid Helsingfors universitet bedömdes som alltför smal.
Till slut doktorerade Granqvist 1932 vid Åbo Akademi. Den internationellt uppburna
vägröjarkvinnans akademiska bana blev inte lättare, fastän hon doktorerat.  Till slut
blev Granqvist fri forskare och publicerade efter doktorsavhandlingen sju böcker om
den arabiska kulturen. Hennes öde var välkänt i de kvinnliga akademikernas kretsar
och det dök upp under många diskussioner. Inom KVAH var man säkert stolt och
glad över att man kunde stödja den begåvade kvinnans forskningsarbete.
Sedan 2009 har föreningen med hjälp av medlemmarnas frivilliga understöd varje år
gett ett stipendium till en invandrakvinna eller kvinna med utländsk bakgrund, för att
hon skall kunna studera vidare.  Stipendiaterna har fram till 2013 varit från Indien
(arkitektur), Bangladesh (biomedicin) och Kina (lantbruksekonomi respektive
mikrobiologi).  Dessutom har föreningen på initiativ av Kristina Virkola (CIR) föreslagit
ett större nationellt forskningsstipendium för en kvinnlig forskare från tredje världen,.
Initiativet är under utredning i förbundet.

9. Samhälleligt engagemang
Under året 1932 då Hilma Granqvist doktorerade och Finland upplevde en djup
ekonomisk kris, utredde Kvinnliga Akademiker i Helsingfors vilka
sysselsättningsmöjligheter som fanns för akademiskt utbildade kvinnor. Några år
senare grundade överbibliotekarien vid riksdagen, magister Elsa Bruun, en
socialpolitisk klubb. Trots att den verkade bara under några år, visade den att
föreningen var intresserad av samhälleliga frågor. Till exempel ordföranden 1936-38
och den under många år föreningsaktiva Margit Juslin verkade träget för de
bostadslösa.
Enligt doktor Ruth Wegelius som kommit med i KVAH i slutet av 1930-talet och även
varit ordförande, gled programmet i föreningen från de akademiska frågorna över till
samhälleliga spörsmål. Wegelius kallades 1982 till hedersmedlem i Kvinnliga
akademikers förbund. Hon var barnläkare och en av pionjärerna inom forskningen i
barnsjukdomar. Enligt hennes åsikt skulle kvinnliga akademiker använda sitt
kunnande och påverka i samhälleliga frågor.
År 1940 höll magister Margit Borg, som var barnskyddsinspektör vid socialministeriet,
ett föredrag om den dåliga sysselsättningen för akademiska kvinnor och om dess
orsaker. Efter en livlig diskussion beslöt man försöka påverka detta. Borg (senare
Borg-Sundman) kunde själv påverka sysselsättningen för kvinnor då hon följande år
började arbeta som överinspektör för den kvinnliga arbetskraften vid ministeriet för
kommunikation och allmänna arbeten. Senare kunde hon under sin långa tid som
riksdagsledamot fortsätta att påverka och arbeta för kvinnofrågor. Borg hade själv
studerat vid Vassar College i USA och tagit socialarbetarexamen vid Columbia
University i New York.
Efter krigen var bostadsbristen i Helsingfors det största sociala problemet. Vivan
Juthas, föreningens sekreterare 1945-1950, ordförande 1951-1961, var aktiv i många
föreningar och förbund, inom politiken och i kommunalfullmäktige. Kvinnliga
Akademiker i Helsingfors grundade tillsammans med Svenska Marthaförbundet,
Svenska Kvinnoförbundet och Helsingfors Svenska Bostadsförening ett bostadshus i
Munkshöjden, där 13 av KVAH:s medlemmar köpte bostad. Vidare var föreningen
med i ett annat aravabelånat byggnadsprojekt i Kårböle och senare representerades
föreningen i delegationen för Helsingfors svenska bostadsstiftelse av Tua-Lill Enkvist
och Birgitta Buchert (2010-).  Den uppförde också många bostadshus i de östra
stadsdelarna Gårdsbacka, Kvarnbäcken, Botby och Nordsjö, vilket också gett
områdena svenskspråkiga skolor och daghem.
Genom åren har kvinnosaken och förbättrandet av kvinnans ställning eller dryftandet
kring den varit ett centralt tema. Vid 50-årsfirandet 1987 påminde man om att en
framgångsrik karriär av en kvinna fortfarande kräver bättre utbildning, mer vägande
meriter och kraftigare tag än av en man.  De låga lönerna gjorde det svårt för
ensamstående att ha råd att bo på annat sätt än som underhyresgäst eller hos
syskon.  Också ledarskapets problematik diskuterades.
I föreningens historik konstaterar ordföranden, den samhälleliga debattören Agneta
von Essen att det inte längre är fråga om att sträva efter jämställdhet utan om  att
påverka samhället. Under sin 80-årsfest tog en panel upp diskussionen kring
hedersmord och våld mot kvinnor. I panelen samtalade judinnan Karmela Bélinki och
den muslimska kvinnan Güliz Arifulla. Medlemmar i KVAH jourade i Kvinnolinjens
telefon och hjälpte till att skaffa nya frivilligarbetare.
Under 2000-talet har det samhälleliga engagemanget främst synts i ämnesval vid
månadsmötena, resolutioner, upprop, insändare, uppvaktningar och i de enskildas
arbete inom den tredje sektorna.  Sedan 2010 har föreningen vid sina vårmöten
godkänt resolutioner, som lett till vidare handling och debattartikel i Hbl.  Det har gällt
våld mot kvinnor och konflikthantering, rasism och snuttjobb. Föreningen har också
reagerat på sex- och människohandel, nedskärning av skyddshem och
nedläggningen av professuren i kvinnoforskning vid Åbo akademi samt på
momsbeläggande av tredje sektorn, ibland i samarbete med Svenska
kvinnoförbundet på initiativ av styrelsemedlemmen Kerstin Meinander.
I början av månadsmötena har korta infosnuttar om hjälpbehov inom den tredje
sektorn getts av bl.a. Röda korsets väntjänst och Folkhälsans mormor och morfar i
skolan och daghemmet.  Föreläsningarna har ofta berört dagsaktuella frågor.
Föreningen har grundat en grupp inom projektet ”Att läsa tillsammans” för kvinnor
med utländsk bakgrund, som vill integrera sig på svenska, ett samarbete med
förbundet och Luckans Bridge-projekt, Delaktig i Finland och Arbis.
År 2011 berättar föreningen på sin hemsida att en av målsättningarna är att lyfta fram
akademiska kvinnors arbete i samhället.  Därför var temat för jubileumsseminariet
9.11.2012 ”Kvinnor i arbetslivet”.  FD Maria Vainio-Kurtakko, 30-årig snuttjobbare,
talade om de unga forskarnas situation, PM Carina Geber-Teir, 40-åring i arbetslivet,
talade om Generation Y och styrelseproffset Carola Teir-Lehtinen, 60-åring, om
mentorskapsnätverket Diamanten.

10. Publikationer
Våra krigsminnen (2005, 2006) Den lilla antologin består av medlemmarnas
berättelser om sina upplevelser av Finland i krig.
Våra barndomsminnen, en antologi med fjorton bidrag av medlemmar, gavs ut till
föreningens 85-årsjubileum hösten 2012.  Den innehåller minnesbilder från
barndomen, främst av 40-talister men också av 20-, 30- och 70-talister
Medlemmarna Maj-Britt Paro och Agneta von Essen samlade in krigsminnen genom
en annons i pensionärstidningen God Tid. Samlingen fick heta Unga liv i krig och
kristid, Minnen från 1939-44. (2006 på eget förlag)
Föreningens medlemmar Margaretha Mickwitz, Agneta von Essen och Elisabeth
Nordgren har redigerat två böcker om jämställdhet: 100 år av jämställdhet? (2006,
Sahlgrens förlag) och Roolien murtajat (2008, Gaudeamus).

11. Framtiden
Utmaningarna för föreningarna i huvudstadsregionen, där utbudet på aktiviteter och
engagemang är enormt, är många.  De unga akademikerna kan vi stödja, men deras
egna intresseorganisationer är aktiva och deras vardag är ofta överfull.  Vår kraft
måste finnas i engagerande föreläsningar, som inspirerar till handling och framför allt
en god, öppen och välkomnande stämning.
Agneta von Essen konstaterade i tidningen Astra Nova (5-6/2007) i artikeln En pigg
åttioåring att föreningen kanske inte längre har samma målsättning som när den
grundades. Dagens akademiska kvinnor har p.g.a. utvecklingen inom
kommunikationen obegränsad tillgång till nätverk och kontakter sinsemellan. ’Men
vår förening verkar fylla en annan, möjligen lika viktig funktion: att ge de
pensionerade akademiska kvinnor ett forum för tankeutbyte och inspiration, ökad
livskvalitet i den tredje fasen i livet – då arbetsdagen är över.’
Ordförande Maj-Britt Grönholm konstaterade likaså i slutet av sitt välkomsttal vid 85
årsjubileet att en av de viktigaste kraftkällor vi har är möten med andra, att arbeta för
något tillsammans, tänka tillsammans. Världen kan bli litet större, för alla möten ger
oss något bara vi är öppna: det lättsamma, enkla pratet likaväl som de djupare tankar
vi tänker tillsammans och skratten vi skrattar tillsammans – alla de ringar på vattnet
som de goda mötena mellan människor skapar.  Det kan Kvinnliga Akademiker i
Helsingfors i bästa fall ge sina medlemmar.